Nya kategorier
- Allmänt
- Data- och tv-spel
- Ursäkter och förklaringar
När jag lade in kategorierna sorterade jag snabbt in de gamla inläggen. Tycker du att något inlägg hamnat i fel kategori och anser detta vara enormt störande får du gärna höra av dig genom att kommentera på det här inlägget.
En kortare förklaring av varje kategori: Under allmänt skriver vi alla tre om allt som inte passar in under de andra två kategorierna. Här hittar du allt från små anekdoter till Wictors mustiga sarkasmer. I kategorin data- och tv-spel gissar jag att det mest kommer att vara Jesper och Wictor som skriver. Som titeln anger kommer det där att handla om data- och tv-spel. Mer specifikt recensioner, kommentarer och reflektioner över spelet, karaktärerna och allt runt omkring.
Sannolikt kommer det också att komma en del tillfällen då vi på grund av otydliga formuleringar och missförstådda skämt i tidigare inlägg behöver förklara oss och eventuellt be om ursäkt. För det finns kategorin ursäkter och förklaringar. Redan nu har vi fått publicera ett sådant inlägg. Du hittar det under ursäkter och förklaringar, eller genom att klicka på den här länken.
Mycket nöje med de nya kategorierna.
Mikael
Jag ska köpa vingar för pengarna...
För de som vill ha bakgrundsfakta: Mitt examensarbete i rörlig bild innehåller några karaktärer som är änglar och till dem behöver jag vingar. Vita skrudar á la lucialinnen har jag redan fått tag på. Vingar finns att köpa till exempel på Butterick's, men de är både fula och dyra. Dessutom visste jag att vi hade ett par på skolan. Det brukar medielärarna använda när de till julavslutningen sätter upp sitt underbara julspel om medieeleven Viktor som föds, lindas och läggs i en skrivare i M1 för att sedan uppvaktas av tre medielärare. Det fanns alltså ett par vingar någonstans på skolan, de behövde bara hittas och sen kanske jag kunde låna dem.
Häromdagen började alltså rundfrågningen. Jag frågade Anders, som frågade Ola, som inte visste. Vi bestämde oss för att fråga nästa Anders, den kortare, men det fick bli en annan dag. Nästa gång det blev dags att ta upp jakten på de försvunna vingarna gick vi runt och sökte igenom förrådsrummen i mediehuset. På väg ut från bildsalen, där vi inte hittat något, stötte vi ihop med bildläraren och frågade henne. "Jovisst, de är här inne" sa hon och gick i förväg in i rummet. Hon plockade fram vingarna och jag var lycklig.
Nu återstår bara att tillverka två par till, sen är änglarnas dräkter avklarade. Då kan det kanske vara lämpligt om jag blir klar med mitt bildmanus...
Mikael
Kommentarsproblem och ett försvarstal
Sen innan jag avslutar vill jag bara försvara mig här igen (trodde att jag inte skulle behöva det, men icke). Jag skrev ju i mitt inlägg tre enerverande jävlar att Sonic inte är en favorit hos mig. Därefter skrev Jesper att Marios senaste lir håller på att tappa i kvalitet. Låt mig säga så här. Det tycker inte jag. Det skrev jag också. Detta tyckte Jonas inte om. Men vad Jonas inte märkte var att ironin var högst närvarande när jag skrev. När jag skrev att man inte rör min husgud, så skrev det jag på skämt. Ber om ursäkt om jag var svårtolkad där. Men eftersom jag skrev en :P i början av kommentaren så tyckte jag att jag lade nivån där. Jag skrev med tungan ute ur munnen. På skämt. Ber återigen om ursäkt om jag var svårtolkad.
Och om Jonas var ironisk det vet jag inte. Om han var det, så var han lika svårtolkad som jag.
Alla får tycka vad de vill. Men det måste också betyda att jag får tycka vad jag vill.
Tycker jag att Sonic suger, tycker jag det. Tycker Jesper att Marios senaste spel suger, tycker han det. Tycker jag inte att de gör det, så tycker jag inte det. Har Jesper rätt? Nej! Har jag rätt? Verkligen inte!
Så kan vi inte bara enas om att vi tycker olika och att Sonic ska brinna i helvetet? (För att undvika framtida konflikter, så markerar jag mitt skämt med följande). :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P :P
Förstod ni nu att jag skämtade? Bra! Då lämnar vi diskussionen där.
Tack för idag
och glöm inte att vi alla får tycka vad vi vill
Wictor
Kingdom Hearts!
Tja, förlåt om det blir lite mycket spel från min sida men detta är sista på länge nu :)
Tänkte bara visa två filmer som fyller mitt hjärta med glädje, sorg och ännu mer glädje, hoppas ni gillar dom:
Kingdom Hearts Opening
Kingdom Hearts Ending
Hoppas ni tyckte om dom :) Puss kram Jesper!
Hey man, you jump! Can I call you Jumpman?
Tack, Mario! För att du är bäst!
Er egen boytoy
Wictor
Nytt & gammalt!
Tja, välkommna till nytt & gammal inlägget som kostar för mycket och ses av ingen! Nä, allvar nu. När jag var på väg hem idag från skolan så kom en the Ark låt upp på min MP3. Och då börja jag tänka hur mycket jag älska detta bandet innan i tiden sen bara de försvann utan att säga något. Då blev jag lite mindre förälskad i the Ark, men sen så kom de tillbaka igen runt 2004-5 och då blev jag nykär igen, men sen så försvann de igen och efter det så började jag hata dom. Sen skulle de komma till Malmöfestivalen 2007 och spela där, men mitt hat fanns fortfarande kvar men efter tiden har det släppt och jag börjat gilla the Ark igen, inte älska utan gilla.
När jag jag gick där och tänkte igen detta så kom en helt annan sak upp när jag kom till Mortal Kombat theme song. Att spel som från äldre tider som t.ex. Super Mario och Martal Kombat ar mycket bättre då än vad de är idag. Vi kan väl börja att prata om Super Mario.
Super Mario: Mario har blivit något riktigt, riktigt konstigt nu på senare tid. Låt oss ta Super Mario 64, nu säger jag inte att jag hatar detta spelet, jag mer älskar detta spelet, ligger på 2:a plats när det Super Mario. Men ändå, att förstöra ett perfekt spel som Super Mario (första spelet då) är en synd som gud inte kan förlåta. Nu kommer alla säga att "man måste revolutionera spel och att de inte kan se ut som som dom gjorde då" och det säger ja, det är ju självklart. Men spelen har blivit SÅ tråkiga nu! Och inte minst enformiga speciellt när det kommer till Mario det är alltid samma sak, prinsessan blir kidnappad och sen ska man ut och samla sjärnor & solar & annat skit. Kan man inte göra om det första Super Mario, bara snygga grafiken.
Mortal Kombat: Mortal Kombat, som i stort sätt har gått i KK efter dess stora fel då de släppte ut Mortal Kombat: Deadly Alliance 2004. Detta spel var också gudomligt precis som Super Mario innan i tiden. Plus att det var det första spelet i världen att visa blod när man slog på den andra vilket gjorde det till ett av världens kändaste spel. Men så blir Midway Games mainstream och tänker, " ah va fan, det var länge sen vi gjorde ett Mortal Kombat spel men vänta lite vi kan inte bara göra ett spel där vi slås utan vi måste göra en sorts jätte grym story", varför, varför? Jag kan säga så att MKDA är det bästa spelet de släppt inom de senaste 10 åren. Nu har jag inte testat Mortal Kombat vs DC Comics. Men här kan jag känna sympati, för de har faktiskt kvar det gammla sättet när man bara ska slås mot fiender. Och blodet finns fortfarande kvar synd bara att blod har blivit en vardag i spel.
Doom: Doom är också ett klassiskt exempel. Vi börjar med trean som kom ut 2005 (har jag för mig).
Detta spel har en stor fett röd linje genom hela spelet. Du kommer till Mars för att man har blivit flyttad från Jorden till Mars (man spelar som en soldat) helt plötsligt bryter själva helvetet ut (och ja jag menar SJÄLVA helvetet) på stationen man är på. Det jag kan ge ett plus på här är att det är skrämande då man måste byta till ficklampa för att kunna se något i mörkret och kan du inte använda skjutvapen och måste byta tillbaka men dock inte lika skrämande som Dead Space. Men, men, nu till de gammla där du är på det första spelet börjar på Jorden och det andra Månen eller är det tvärtom aja. I alla fall så bara du börjar inget jävla cutscene eller något sånt. Och vad ska du göra jo skjuta monster, skjuta monster och skjuta monster, självklart finns det en mening i spelet vilket är rädda jorden, men vem fan bryr sig om det när man kan skjuta monster.
Ja, dessa argumenten är ju inte precis starka eller bra, men jag ville bara ta ut min ilska precis som Wictor i hans Tre enerverande jävlar och nu har jag gjort det.
Dagens citat: "Protip: To defeat the Cyberdemon, shoot at it until it dies."
Tre enerverande jävlar
Här kommer en snabb ToppTreLista på medievärldens absolut mest enerverande karaktärer. Håll till godo. (Ni får klara er utan bilder, då mitt Internet bråkar).
3. Dr. Kim Briggs (TV, Scrubs)
Att JD får ligga runt hela tiden är väl kul för honom, och för vart tionde avsnitt så får han en ny flickvän. JD har haft ganska spännande relationer, till exempel med Elliot, eller andra som spelats av bland andra Amy Smart, Tara Reid, etc. Men när man krystade ut Kim Briggs till karaktärsgalleriet måste det ha stått still i idéfabriken. För vad skiljer henne från alla andra? Nej, just det, inte ett skit. Hon kommer in, drar några repliker och går ut. Inget spännande alls. Elliot är neurotisk, Amy Smarts karaktär är aggressiv, medan Tara Reids karaktär är en slampa. Där har vi lite karaktär. Men Kim Briggs är ett jävla fucking fönster. Så enerverande för att hon faktiskt inte är något.
2. Sonic the Hedgehog (Massmedieprofil)
Får väl be om ursäkt till alla fanboys där ute, även om jag gissar att det inte är så många kvar. Sonic började som en blå igelkott som sprang fort som fan och hoppade runt i hyfsade plattformspel. Men när hans ekonomi sjönk tillsammans med hans popularitet sålde han sig till tv. Och ingen har platsat så dåligt i tv-rutan som Sonic. Detta påverkade också hans prestationer i tv-spelen, där hans karriär började. Nu ville han vara spydig, dansa till äckelpop och pussa på människoflickor. Och för varje ord jag hör komma från Sonic, varje ackord jag hör från låtarna och från varje salivdroppe som han avger när han stirrar på flickor, så spyr jag invärtes.
1. Musse Pigg (Massmedieprofil)
Du läste rätt. Musse Pigg ger mig kalla kårar. Är det för hans popularitet? Kanske. Men den främsta orsaken till varför han är så jädra enerverande är hans tillrättavisanden. Och sitt framhävande av sin intelligens och nedklankande på de andra som inte är lika kloka som honom. Han har alltid rätt. Långben har alltid fel. Vilken kompis Långben har fått. Så fort han föreslår något, slår Musse sig i pannan och skäms.
Moralpredikandet ska vi inte snacka om. Men Musse tycker han har rätt hela jävla tiden. Sådana personer hatar jag. Som Ola Salo uttryckte sig, på ett ungefär: "Kalle Anka visar att det kan gå helvete ibland, och därför älskar vi honom. Ingen älskar Musse Pigg."
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Tack för idag
Wictor
Hundprojekt?
Rapporteringen av Berlinresan dog ut. Ingen kom ihåg någonting ju, eller Mikael, eftersom han var den enda som var nykter under resan. Så vi struntar i det. Skriver om roliga saker istället. Som inte är tråkiga. Som är roliga.
Vet ni vad som är roligt? Att världens bästa projektarbete nu är färdigt. Stort tack till oss som sparkar stjärt, nämligen, Jesper, Martin, Stefan, Jonas och jag själv. Utan att skryta så är det världsklass på vårt arbete. Ni fyra som läser här är välkomna att komma till M5 imorgon. Visserligen måste tre av er vara där, så jag kan vara mer personlig. Anders Skottner, välkommen imorgon.
Så nu blev det här som ett vanligt blogginlägg. Kort, men inte särskilt koncist. Vad tycker ni om det? Ska det bli längre och mer sarkastiska inlägg? Rösta i kommentarerna och du kan vinna en rosa cykel som du själv får bestämma färgen på.
Givetvis avslutar vi med dagens citat (som visserligen inte är från idag):
Två tjejer diskuterar sex.
Tjej 1: Jag har fyra dildos där hemma!
Tjej 2: Va så många?
Tjej 1: Ja, fast de är så stora att det bara är hunden som använt dem!
Tack för idag
eran Wictor
Bossar, top 5
Tja Jesper här, ni har bara läst ett inlägg från min sida av bloggen och jag skäms faktiskt över det. Men, men, jag tänker inte fortsätta på vårt äventyr i Berlin då jag har fått black outs på ungefär varje dag... Däremot hade jag tänkt lägga upp en top 5 lista på de värsta bossarna jag möt genom min tid som spelnörd. Då börjar vi:
5. Faustus (Blood Omen 2: Legacy of Kain, PlayStation 2). För er som inte vet vad Blood Omen är så är det ett vampyrspel. Faustus möter man nere i kloakerna i stad vars namn jag inte kommer ihåg. Det första man ska göra när man möter honom är att slå honom, ganska självklart, men problemet är att man inte kan göra vanliga slag för att skada honom utan specialslag som man bygger upp medan man slår honom. Efter några specialslag så flyr Faustus. Då börjar rond 2 då man ska bränna honom med hjälp av fyra stor ugn liknade saker. Men man kan inte bara springa fram och starta dom utan man måste använda en så kallad Dark Gift som heter Mist vilket gör att man kan gå i dimma som ligger runt dessa ugnarna. Sjukt jobbig kille då han också är den första bossen man möter i spelet.
4. Ultimecia (Final Fantasy 8, PlayStation). Då jag inte möt henne själv utav väldigt många anledningar som jag tänker ta upp, så har min bror det, som nog är Vellinge Kommuns nördigaste FF kille (skämt haha). Och detta har jag då sett och kan därför berätta varför hon förtjänar en plats bland oss bossar. Först för att ens ta sig upp till henne ska man upp för i ett stort jävla konstigt torn. På ungfär vartenda våning finns en boss svårare än den förra. När man då har tagit sig igenom alla dessa plan så kommer Ultimecia. väl inne hos henne MÅSTE du välja vilka du vill ska möta henne förutom Sqaull Leonhart som är ett måste. När man då börjar slås mot henne och då man besegrar henne så blir hon en ny varelse plus starkare. Detta håller på i ungefär 5-6 runder då man till slut dödar henne totalt.
3. General RAAM (Gears of War, Xbox 360). Denna snubben är nog det störigaste fenomenet som finns. För då han inte är så svår förens man kommer upp till veteran (tror det är det svåraste) är han mest bara AS jobbig. Anledningen till det är för att han har ett antal många Kryll runt om sig som skyddar honom. Dessa ska man skjuta något som kan explodera och skappa ett stark ljussken (vilket de inte tycker om) för att få bort dom. Efter det ska man peppra skott på honom. Men bäst är att skjuta sniperskott i huvudet på honom det vill säga om man hinner innan alla Krylls är tillbaka för att skydda honom igen. Men om man inte har en sniper så kan man ju alltid peppra honom men "vanliga" skott vilket man inte kommer långt på för att på bara några sekunder så är han framme hos en och.. ja gör en till potatismos.
2. Peter Pan klocktorns monster (Kingdom Hearts, PlayStation 2). Tyvärr vet jag inte namnet på detta Guds glömda barnet. Men kan dock säga er ska ni möta det var på level 80+. Efter man har tagit sig till allra slutet och står utanför slutbossens dörr så gå inte in, utan flyg till Peter Pans värld där det är något konstigt med Big Ben. När du väl utforskar problemet så stöter du på ett monster värre än Gud själv. Det första han gör är att sätta en sak som heter Death på dig vilket betyder att på, så att säga, 10 "runder" så dör du hur mycket liv du/gänget har. Med 10 runder så menar jag att du har ungefär 5 minuter att få bort saken han satt på er eller så kan ni försöka döda honom men jag varnar er han har MYCKET liv. Tips rädda Kalle Anka och dig själv om ni lyckas ha Långben levande också använd han INTE som lockbete utan ta dig själv, det vill säga Sora.
1. Sephiroth (Kingdom Hearts, PlayStation 2). Här ger jag er samma tips som med nr. 2 ha leveln 80+ plus de/det bästa vapnet man kan ha. Här tänker jag inte hjälpa er så mycket för det är mer upp till er själva att besegra honom. Men det jag kan säga er han har mer liv än någon annan boss i spelet, han är farligare än någon annan boss i spelet då hans skadda tar liv som fan och han är bara jobbig som fan. Kan faktiskt inte säga varför han är jobbig, det är något som ni måste förstå själva genom att spela själva. Men bara att han har kommit på första plats så borde ni förstå att han är den värsta jävla bossen som finns och jag lovar er han är inte lättare i Kingdom Hearts 2.
Detta var min lista över de värsta bossarna jag mött. Ha roligt om ni vill möta dom själva. Och nu mera tänker jag lägga ut ett så kallat Dagens citat. Det vill säga ett citat från någon som man tyckt varit roligt eller bara allmänt konstigt. Hoppas den andra delen av Rohypnol gör detta också. Men, men här kommer det.
Dagens citat: "Känner du gunget?" - Jonas om en John Frusciante låt.
Pussar Kramar från Jesper
och där gick tiden ut...
Kalla det vad ni vill, blackout, minnesluckor, tidsbrist... Vår gemensamma minnesbild av resan är inte komplett och troligtvis kommer ingen någonsin att få en exakt redogörelse över allt som hände. Det enda jag kan göra är att konstatera att resan var trevlig och härlig. Lite galnare för vissa än för andra.
Är det mot förmodan någon som vill höra om någon speciell händelse kan de skriva här på bloggen. Annars tror jag att vi, såvida ingen av mina kollegor får anekdotdiarré angående resan, får byta ämne.
Nu har skolan börjat igen efter resan och sportlovet och direkt känner man de mer allvarliga lärarnas andfådda flåsande i nacken. Vissa har kanske saknat det, men jag känner mig lite besvärad. För mig kommer den här veckan att handla om att hinna ikapp med sådant som jag borde ha börjat med tidigare, och sen avslutar jag med att åka till Sjöbo och tävla på lördag. Bör noteras att det är den närmaste tävlingen som finns härifrån sett, så om någon vill stötta mer än genom att hålla tummarna hemma i pojkrummet kan man passa på att åka dit.
Man får dock vara snabb för vår tävling pågår bara i två timmar, innan de högklassiga dansarna ska in och köra DM.
Mikael
Mon Dieu!
Stilla dig nu.
Ta det lugnt.
Jag ska summera för er.
Måndagen gick vi upp då solen fortfarande ligger och snusar. Vi steg upp, kom till skolan och satte oss sen i en buss för att ta oss till Danmark, för att sedan därifrån ta båten till Tyskland. Oerhört många timmar tog det. Men jag kom på mig själv att det inte är kul att vare sig berätta eller lyssna på det, så vi spolar fram till måndagseftermiddagen. Jag checkade in på rummet och fick till min stora förtjusning se rummet som jag och Mikael skulle bo i. Förtjusning dog när jag fick se toaletten som bara bestod av en glasdörr, med en luftglipa längst upp på en sisådär 20 centimeter. Detta ledde till att jag och Mikael fick gå ut när den andre behövde imitera en tandkrämstub under hela veckan.
När kvällen kom var det dags för förfest i damernas rum, vilket blev en fest för mmig då jag var för trött för att följa med ut i det vilda Berlin. Mycket liten grupp var vi, men vi hade riktigt kul ändå. Ölspelet upptog vår tid, vilket resulterade i att vi alla blev lite på örat.
Därefter in till rummet och väcka Mikael eftersom jag också behövde sova.
Det var vår första dag i Berlin, i en kort summering.
Låt mig nu berätta om tisdagen. Eller nej vänta! Jag låter nästkommande skribent göra det, för att ni ska få olika perspektiv på resan. Förhoppningsvis blir det Jesper men han är lika oberäknelig som en disktrasa, så vi får se hur det går.
Tack för idag
Wictor
PS. Nästa gång jag skriver ska jag vara mer sarkastisk, för jag kände att det är var som vilken bloggtext som helst. Och bu för det! Rohypnol är till för er som tröttnat på avföringsbloggarna. DS
Back from Berlin
Då jag av olika anledningar inte dricker kändes det för min del inte så lönt att följa med till uteställena, men jag var med på förfestandet på hotellet så att jag ändå deltog i lite av samkvämet. När de andra sedan drog vidare gick jag upp på rummet, vilket inte nödvändigtvis innebar att jag lade mig tidigare än de andra. En kväll hade jag till exempel Jesper, Martin och Jonas med mig och spelade spel. Uno, pictionary, tjugo frågor och charader. Ni får tycka att det låter tråkigt om ni vill, men jag hade i alla fall roligt.
En kul sak med tyskar är att de dubbar nästan allt på tv. Under resan har vi bland annat sett skymtar av scrubs, the nanny och svampbob fyrkant på tyska. Känslan är ungefär som de klassiska kinesiska rullarna som dubbas till amerikanska. Talkshows på engelska hade en inlagd kommentator som översatte allt som sades till tyska. Lustigt på min ära.
En rent spontan reflektion är att det inte är så konstigt om folk i länder som gör så är sämre på engelska. Mycket av engelskan man kan har man antingen lärt sig i skolan eller snappat upp på tv/film/bio. Genom att dubba nästan allt på tv försvinner ju en stor möjlighet att snappa upp ord, uttal och fraser. Jag vet inte hur de gör i Frankrike, men det hade varit intressant att få reda på. Med tanke på att fransmännen är de största engelskvägrare jag hitills träffat på så hade det varit kul att veta om de, som tyskarna, dubbar majoriteten av alla tv-program och filmer. Då har vi i så fall en möjlig förklaring till varför det är så främmande att prata engelska för många.
En fotnot: Ja, jag generaliserar, men annars är det svårt att spekulera utan att behöva dra igång enorma statiska undersökningar. Jag går alltså på mina fördomar och tankar när jag formulerar ovanstående fundering. Sånt är svårt att undersöka vetenskapligt, men ganska intressant att fundera på.
Jag tänker inte rapa upp allt som hände under Berlin-resan, utan bjuder in mina medbloggare att skriva om sina favorit-anekdoter. Ni är väl ändå trötta på mig för den här gången gissar jag.
Vi hörs när vi råkas!
Mikael
PS. Glöm inte att hålla tummarna för mig på söndag, då jag, Maria och alla andra unga tävlingsdansare i föreningen ska till Sävsjö och tävla.
Christer Sjögren vs. Smör
Ja det låter väl som en bra idé! Då ska jag alltså svara på frågan "Vem smälter först av ett smörpaket och Christer Sjögren om man låter de tävla i charm mot varandra?" Det är en komplicerad fråga, men min teori är så här: Om de tävlar i charm så är målet att få den andra att smälta. Vinnaren är alltså den som inte smälter. Om man bara snabbt överblickar statistiken så ser man att smör har smält flera gånger under världshistorien, men att Christer Sjögren aldrig smält. Man ser också att Christer till och med fått människor att smälta! Citat som "jag smälte helt" förekommer då och då. Smör däremot har i bästa fall lyckats smälta dåligt tinade ärtor när det i uppvärmt tillstånd hällts över dem i egenskap av sås.
Jag tror dock inte att man ska klaga över att smöret då har tillagats, även Christer Sjögren värmer troligen upp innan han går för att smälta flickors/tanters hjärtan.
Slutresultatet blir alltså, enligt min teori, att Christer vinner. Han är svårsmält den killen. Smöret smälter och Christer vinner. För att fira drar han igång en Elvis, rättar till luggen och blottar gluggen mellan tänderna. "Lav mi tänder..."
Och så lite allmän information innan min fråga. Idag är det möte om nästa veckas Berlinresa klockan 10.40. Snart dags. Därefter har alla en lektion kvar innan vi går hem för att packa och titta på Let's Dance. Det där med Let's Dance gäller i och för sig mest mig, men i alla fall. När vi ändå är inne på samma spår kan jag sådär i förbigående nämna att melodifestivalen börjar imorgon.
Så till min fråga... Den är inte så filosofisk som de tidigare, men det är en sak som jag alltid har undrat över. "Hur skulle BWO göra om de blev av med bakgrundsmusiken precis när skulle upp på scen?"
Frågan gäller egentligen alla artister och grupper som kör färdiginspelad bakgrundsmusik. Det är ganska intressant, ska bli kul att få svar på. Avslutningsvis vill jag önska alla en bra dag.
Vi ses när vi råkas!
Mikael
Först kom ingenting. Sen kom ingenting. Nej, ingenting är ingenting.
Nä nu jävlar får det liksom komma hit läsare så att man vet att man torterar/underhåller någon i alla fall. Vill inte att denna blogg ska gå samma öde till mötes som Medianbloggen gjorde (vila i frid, kompis). Fast eftersom Jeppe uppenbarligen har kraften att göra bloggar populära så kanske han ska göra det här nu istället, då han inte fick göra det med Medianbloggen.
På tal om Jesper, han besvarade ju frågan om vilket som landar först av ett ägg och ett bowlingklot om man släpper de båda från en femvåningslägenhet. Logiken satt och skar sig i handlederna när Jeppe besvarade frågan, vilket givetvis resulterade i ett svar som får föräldrar att gråta. Därmed inte sagt att jag inte gillade svaret.
Något som jag dock tycker vore en kul grej var om att vi alla bollade över en fråga till nästa skribent så att denne får svara på en fråga, och sen också ställa en ny. Låter det kul? Nehej, skit i det då. Men vi tänker göra det ändå. Jeppe ställde frågan: "Vad kommer på 100 meter först i mål ett jumbojet flyplan eller en pelikan?"
Svaret är att pelikanen vinner. Den hinner flyga iväg hela sträckan innan piloten har slutat tafsa på flygvärdinnan och startat planet.
Eller om Jeppe själv hade besvarat frågan:
Pelikanen vinner. Den börjar flyga, men stannar efter tio meter då den har hittat en råtta i en vägspricka. Musen och pelikanen börjar leka arga leken. Planet börjar köra. Men efter exakt 26,8 meter förvandlas planet till en raket och åker spikrakt upp i luften. Pelikanen skäms över sin förlust i arga leken och flyger vidare. Dock så ser pelikanen en ost på vägen. Pelikanen äter upp den och blir så tjock att den tänker att det vore kul att testa att rulla en bit av sträckan. Samtidigt faller raketen/planet ner och börjar simma ryggsim framåt. Pelikanen har nu 15 meter kvar, varpå den av narkolepsi somnar. Planet ser sin chans, men ramlar på sitt eget skosnöre. Pelikanen vaknar då planet skriker av smärta då det har skrapat upp sitt knä. Pelikanen flyger och räcker ut tungan åt planet, men flyger in i en lyktstolpe. Planet skrattar bort smärtan och fortsätter att skutta mot målet. Dock så snubblar det och råkar knuffa in pelikanen i mål. Alltså, pelikanen vinner.
Så, där har ni ett inlägg utan någon som helst mening. Nästa fråga: "Vem smälter först av ett smörpaket och Christer Sjögren om man låter de tävla i charm mot varandra?"
Tack för idag
Wictor
Nu rullar vi
Imorgon drar de flesta treorna till Vallåsen för att åka skidor. Några stannar dock hemma och gör aktiviteter i skolan, en del av dem för att spara pengar och en del för att de behöver göra skolarbeten. Jag kommer inte sätta min fot på ett par skidor, men jag åker med ändå. Vallåsen ska nämligen även ha en vandringsled som man kan nyttja. Genom att välja det alternativet sparar jag pengar samtidigt som jag fortfarande är med på själva utflykten. Se nu till att inte missuppfatta mig fel, huvudanledningen till att jag väljer bort skidorna är inte för att spara pengar utan för att jag aldrig har åkt och inte vågar. Att jag sen genom mitt val också sparar pengar är mest en bonus.
Förresten, visste ni att Bhonus är ett dansband?
Mikael
Äggröra och lingsonsylt!
Hej jag heter Jesper jag är den sista av de tre musketörerna. Jag tänker inte vara dryg idag och skriva så värst jätte mycket, men tänkte ge er där ute lite info om hur dagen har sett ut idag. Först ut idag var det Nationella prov i Svenska B, för mig gick det åt helvete för de andra är jag inte så säker på men jag känner dom så de kommer få VG och uppåt (för jag hoppas i alla fall för annars kommer jag skratta åt dom). Sen var det mat...mmm....gott.
Efter det skulle jag, Wictor och Martin (vår kompis) spela in komentarer till vårt skolprojekt, roligt, roligt. Fast nä det var det inte. För när vi kom in och skulle bränna ut en cd-skiva med vårt projekt (det är ett hemligt projekt) så funka inte det!! Efter ett tag så sket vi i det och tog fram en kamera för att spela in komentarerna på och det gick ju bra att ta fram allt, men helt plötsligt från ingenstans så kom dom. Tre demoner från helvetet och började prata som sju grisar och skrattade som nio. Till slut tappade Wictor tålamodet och sa argt som ett bi: "UT!!!" och de försvann snabbare än Gud skappade jorden.
Sen vara detta bara till att spela in komentarerna. Roligt, roligt, ja, ja.
Och för att besvara frågan vilket landar först om det släpps från femte våningen: bowlingklotet eller ägget?
Svar: Ägget, för det kläcks och blir en fågel som flyger ner och landar först.
Ny fråga: Vad kommer på 100 meter först i mål ett jumbojet flyplan eller en pelikan?
Tack för mig och ha de gött / Jesper den besvärlige!
"Ser du inte att väggen är nymålad?"
Wictor heter jag, trevligt att råkas. Det är jag som är cynikern i trion, medan Mikael är en diplomat och Jeppe oftast brukar synas iklädd en narrhuvudbonad. Detta är säkert så här våra olika blogginlägg kommer att se ut. Jag kommer inte dra mig för att påpeka vad jag tycker är fel eller rätt. Så vi börjar med ett ganska neutralt ämne idag. Jag ska bli arg.
Eftersom Mikael ofta skriver om dans, så får väl jag skriva om hur jag håller mig i form. Jag var gymmet idag. Satte skorna i skohyllan och körde igång. När jag sedan kommer tillbaka ser jag att skorna är borta. Jag tror först att någon stulit dem, varpå jag blir tvingad att springa till receptionen och be dem efterlysa mina svettiga gympaskor. Det gjorde jag inte, då jag hittade skorna två våningar under och två meter till öher från deras ursprungsplats. "Ilandsproblem", tänker du och skakar på huvudet med ett leende. "Kanske", svarar jag. Men låt mig få förklara.
Varför flyttade man mina skor? För att ett annan tyckte att jag hade snott hans plats? Eller för att denne var tvungen att placera sina skor precis bredvid sin kompis skor? Nej, det hela gör mig smått förbannad. Lönt att flytta på mina skor, när där ändå fanns lediga platser. Lönt för mig att bli irriterad.
Nej, jag lovar att jag inte är så här lättretad. Jag kan vara glad också. Men jag ville mest visa var jag står någonstans, så att vi vet hur vi ska anpassa våra relationer. Låter det schysst? Bra! Hoppas vi hörs snart igen
Puss i ljumsken
Wictor
Rohypnol, nu kör vi!
Vi är tre killar på arton år som kommer att skriva här. Jag heter Mikael och mina kollegor är Jesper och Wictor, två fruktade personligheter med tungor lika vassa som sina pennor och humor lika bred som en fet amerikan. I skrivande stund vet de ännu inte om att bloggen är startad, så jag har ett litet försprång innan de stora tigrarna börjar springa.
Jag vågar inte utlova några fasta ämnen som kommer debatteras här på bloggen. Dock kan jag utsända ett varningens ord: Det kommer vara ganska blandat. Jag brukar nämligen på min egen blogg mest skriva om dans och Wictor brukar på sin skriva om dator- och tv-spel. Vad Jesper kommer att skriva om återstår att se, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Snart ska vi alltså börja ta itu med de stora frågorna: Är Guitar Hero 4 så nice som man hoppades? Kommer Kitty Jutbring kunna räta på ryggen och hålla sig kvar i tävlingen? Och vad landar först om man släpper det från ett femvåningshus, ett bowlingklot eller ett ägg?
Håll utkik. Nu kör vi!
Mikael
