Rohypnol

Det kändes lustigt att gå hem från skolan igår. Inte för att något speciellt hände på hemvägen eller för att jag hade något annorlunda på mig, utan för att jag gick och bar på ett stora vita vingar av kartong.

För de som vill ha bakgrundsfakta: Mitt examensarbete i rörlig bild innehåller några karaktärer som är änglar och till dem behöver jag vingar. Vita skrudar á la lucialinnen har jag redan fått tag på. Vingar finns att köpa till exempel på Butterick's, men de är både fula och dyra. Dessutom visste jag att vi hade ett par på skolan. Det brukar medielärarna använda när de till julavslutningen sätter upp sitt underbara julspel om medieeleven Viktor som föds, lindas och läggs i en skrivare i M1 för att sedan uppvaktas av tre medielärare. Det fanns alltså ett par vingar någonstans på skolan, de behövde bara hittas och sen kanske jag kunde låna dem.

Häromdagen började alltså rundfrågningen. Jag frågade Anders, som frågade Ola, som inte visste. Vi bestämde oss för att fråga nästa Anders, den kortare, men det fick bli en annan dag. Nästa gång det blev dags att ta upp jakten på de försvunna vingarna gick vi runt och sökte igenom förrådsrummen i mediehuset. På väg ut från bildsalen, där vi inte hittat något, stötte vi ihop med bildläraren och frågade henne. "Jovisst, de är här inne" sa hon och gick i förväg in i rummet. Hon plockade fram vingarna och jag var lycklig.

Nu återstår bara att tillverka två par till, sen är änglarnas dräkter avklarade. Då kan det kanske vara lämpligt om jag blir klar med mitt bildmanus...

Mikael