Rohypnol
The Rohypnol killed the cat
Det är återigen med sorg i kroppen som jag sitter framför datorn.
Du vet säkert varför.
Rohypnol.
Bloggen är inte så som den brukar. Ingen skriver här. Ingen läser. Det är sorgligt.
Jag gick skämtsamt ut och skrev ett inlägg för att skaka liv i någon. Det gick hyfsat. Av ren artighet kommenterade Kewin. Men Mikael blev det verkligen fart på. Han tyckte verkligen att Kissie 2.0 var ett bra förslag.
Jag är ledsen men jag skulle aldrig klara det.
Och det är ett tydligt teckan på att bloggen dör ut, när ägaren är mån om att ändra upplägg helt. Jesper har redan sagt att han sover med en kniv under sängen om nätterna för att kunna döda bloggen, åtminstone i sina drömmar.
Men jag tar inte farväl än.
Jag har ork kvar i kroppen. Men att ha en blogg på respirator funkar inte. Så jag ber om tillstånd att kunna förklara bloggen död, jag är trots allt erfaren inom ämnet.
Vi låter Mikael och/eller Jesper svara offentligt vad de tycker.
Håll tummarna. Eller inte.
Och farväl så länge.

Wictor