Back from Berlin
Igår natt kom klassen hem från Berlin, där vi varit sen i måndags. Syftet med resan var olika beroende på vem du frågade. Enligt skolan: besöka Berlins filmfestival och gå på muséer. Enligt de flesta av eleverna: besöka Berlins filmfestival och gå på pubar. För att förena dessa två visioner och göra alla glada sov de flesta runt tre timmar per natt så att de hann med både studiebesöken och festandet. Är man i Berlin så är man.
Då jag av olika anledningar inte dricker kändes det för min del inte så lönt att följa med till uteställena, men jag var med på förfestandet på hotellet så att jag ändå deltog i lite av samkvämet. När de andra sedan drog vidare gick jag upp på rummet, vilket inte nödvändigtvis innebar att jag lade mig tidigare än de andra. En kväll hade jag till exempel Jesper, Martin och Jonas med mig och spelade spel. Uno, pictionary, tjugo frågor och charader. Ni får tycka att det låter tråkigt om ni vill, men jag hade i alla fall roligt.
En kul sak med tyskar är att de dubbar nästan allt på tv. Under resan har vi bland annat sett skymtar av scrubs, the nanny och svampbob fyrkant på tyska. Känslan är ungefär som de klassiska kinesiska rullarna som dubbas till amerikanska. Talkshows på engelska hade en inlagd kommentator som översatte allt som sades till tyska. Lustigt på min ära.
En rent spontan reflektion är att det inte är så konstigt om folk i länder som gör så är sämre på engelska. Mycket av engelskan man kan har man antingen lärt sig i skolan eller snappat upp på tv/film/bio. Genom att dubba nästan allt på tv försvinner ju en stor möjlighet att snappa upp ord, uttal och fraser. Jag vet inte hur de gör i Frankrike, men det hade varit intressant att få reda på. Med tanke på att fransmännen är de största engelskvägrare jag hitills träffat på så hade det varit kul att veta om de, som tyskarna, dubbar majoriteten av alla tv-program och filmer. Då har vi i så fall en möjlig förklaring till varför det är så främmande att prata engelska för många.
En fotnot: Ja, jag generaliserar, men annars är det svårt att spekulera utan att behöva dra igång enorma statiska undersökningar. Jag går alltså på mina fördomar och tankar när jag formulerar ovanstående fundering. Sånt är svårt att undersöka vetenskapligt, men ganska intressant att fundera på.
Jag tänker inte rapa upp allt som hände under Berlin-resan, utan bjuder in mina medbloggare att skriva om sina favorit-anekdoter. Ni är väl ändå trötta på mig för den här gången gissar jag.
Vi hörs när vi råkas!
Mikael
PS. Glöm inte att hålla tummarna för mig på söndag, då jag, Maria och alla andra unga tävlingsdansare i föreningen ska till Sävsjö och tävla.
Då jag av olika anledningar inte dricker kändes det för min del inte så lönt att följa med till uteställena, men jag var med på förfestandet på hotellet så att jag ändå deltog i lite av samkvämet. När de andra sedan drog vidare gick jag upp på rummet, vilket inte nödvändigtvis innebar att jag lade mig tidigare än de andra. En kväll hade jag till exempel Jesper, Martin och Jonas med mig och spelade spel. Uno, pictionary, tjugo frågor och charader. Ni får tycka att det låter tråkigt om ni vill, men jag hade i alla fall roligt.
En kul sak med tyskar är att de dubbar nästan allt på tv. Under resan har vi bland annat sett skymtar av scrubs, the nanny och svampbob fyrkant på tyska. Känslan är ungefär som de klassiska kinesiska rullarna som dubbas till amerikanska. Talkshows på engelska hade en inlagd kommentator som översatte allt som sades till tyska. Lustigt på min ära.
En rent spontan reflektion är att det inte är så konstigt om folk i länder som gör så är sämre på engelska. Mycket av engelskan man kan har man antingen lärt sig i skolan eller snappat upp på tv/film/bio. Genom att dubba nästan allt på tv försvinner ju en stor möjlighet att snappa upp ord, uttal och fraser. Jag vet inte hur de gör i Frankrike, men det hade varit intressant att få reda på. Med tanke på att fransmännen är de största engelskvägrare jag hitills träffat på så hade det varit kul att veta om de, som tyskarna, dubbar majoriteten av alla tv-program och filmer. Då har vi i så fall en möjlig förklaring till varför det är så främmande att prata engelska för många.
En fotnot: Ja, jag generaliserar, men annars är det svårt att spekulera utan att behöva dra igång enorma statiska undersökningar. Jag går alltså på mina fördomar och tankar när jag formulerar ovanstående fundering. Sånt är svårt att undersöka vetenskapligt, men ganska intressant att fundera på.
Jag tänker inte rapa upp allt som hände under Berlin-resan, utan bjuder in mina medbloggare att skriva om sina favorit-anekdoter. Ni är väl ändå trötta på mig för den här gången gissar jag.
Vi hörs när vi råkas!
Mikael
PS. Glöm inte att hålla tummarna för mig på söndag, då jag, Maria och alla andra unga tävlingsdansare i föreningen ska till Sävsjö och tävla.
Kommentarer
Trackback
