Rohypnol

Följetongen De stora bandens låtar du inte hört, eller det har du kanske har tagit en paus. Det hindrar dock inte Wictor från att fortsätta skriva om musik som han älskar. Idag ska vi göra raka motsatsen. Eller nästan.

Vi ska inte diskutera överskattade låtar. Vi är fortfarande inte på att ta fram de missförstådda låtarna. Förändringen denna gång är att åtminstone producenterna har trott på låtarna som jag kommer att ta upp ("Låtar du har hört, som kritikerna inte vill att du ska höra"). Det är hos kritikerna, där skon klämmer. För kritker säger mycket. De gillar mycket, de sågar mycket. Liksom alla här i världen. Men vissa låtar har fått oerhört mycket skit, från kritiker. Oftast för att det inte låter som de vill. Idag börjar vi med ett band, som inte kallas för band längre. De kallas fenomen.

Anders panna har redan startat en intim relation med sin högra hand. Ni andra höjer väl ett icke så förvånat ögonbryn. Det är självklart U2, som återigen får utrymme här på Rohypnol.

Dagens ämne är en låt från deras senaste platta. Låten heter "Get on your boots". Det som oroar mest är att den inte låter som U2 brukar. Det är rockigare. Det är funkigare. Det är inte U2 så som vi känner det. Framförallt är det The Edge som förvånar och imponerar. Han spelar riff, han spelar ackord. Det är inte den oftast magiska tonföljden som han knåpar ihop på sin gitarr. Det är ackord. Verserna har tilldelats Adam Clayton som gör ett mycket bra jobb med basen. 
Men även Bono möblerar om i U2s sound. Han rappar inte, det ska jag inte säga. Men något liknande är det. Han sjunger inte som han brukar. 
Sen kommer mellanspelet. Stämsången kommer, The Edge får använda sina fingrar till det de är bäst på. Musiken sätter igång på allvar. När refrängen knackar på dörren så börjar det låta U2 igen. Bono får då leva ut. Han får sjunga som han oftast gör. Det är inte den musikaliska defloration som man kan uppleva i Beautiful Day, men ett gott försök, absolut. 

Sen att bryggan är annorlunda kan jag inte neka till. Aldrig trodde jag att en U2-låt skulle innehålla följande: "Let me hear the sound, let me hear the sound sound". 
Det är inte dåligt, men inte så fantastisk heller. 

Så återigen förvånas jag över folkets åsikter. Jag säger inte att någon har fel. Jag säger inte att jag har rätt. 
Men jag tycker det är synd att denna U2-låt ska få skit, bara för att det inte låter som professionella kritiker vill att det ska låta.