Rohypnol

 Jag har funderat på att bli författare. Jo, det är sant. Jag har också varit en tolv till tjugotreårig flicka, med naiva ambitioner.
Så därför delger jag er ett utdrag ur mina samlade texter. Så här ser det ut.
Så kan ni jubla för att jag lade planerna på hyllan, eller gråta er till sömns av samma anledning.
Håll till godo.
Wictor

n snabb snärt med en våt handduk på naken hud. Smärta fyller hela kroppen och det skadade området får en besvärad röd färgton. En dov inhalation genom tänderna, högt hånande skratt i bakgrunden. När smärtan äntligen lugnat ner sig, kommer tanken om hur länge märket kommer att bli kvar. Den skyldige tänker inte alls i samma banor, och snärtar till nästa, och så är kollektivsnärtningen igång. Folket ute i omklädningsrummet skakar på sina oskyldiga och icke inblandade huvuden.

Marcus befann sig just nu i duscharna tillsammans med Sebastian. Vit klinker prydde golvet, och väggarna gick i samma färg. De fyra duscharna som hängde på väggarna var gamla och var i nöd av att kalkstrykas. Dörren till bastun hade ångat igen, det gick vare sig att se ut eller in.

Oturligt nog hade Marcus fått det inte så klädsamma märket på vänster skinka, till följd av Sebastians hånfulla skratt. Handduken samlade upp en ny omgång vatten för att ge Marcus en ny omgång. En naken människa rimmar dåligt med våt, snärtsugen handduk, vilket Marcus var väl medveten om. Detta gjorde att han kröp ihop i stående fosterställning och skyddade ansikte respektive erogena zoner. Skrattet bröt ut ännu en gång och mycket högre denna gång. Marcus kände sig riktigt underlägsen och var för tillfället väldigt rädd för Sebastian. Det var bara på gymmet han blev så här vrickad, om det var av värmen, de svettiga kvinnorna eller ansträngningen var dock ett mysterium. Han blev helt enkelt så här i denna miljö, vilket bara Sebastian gav sken av att gilla. Eftersom han skapats med kropp som en grekisk gud, var han väldigt angelägen om att hålla den i trim. Telefonsamtalen blev många och resultatlösa då ingen ville se honom inom gymmets gränser, inte ens Marcus. När Sebastian då såg Marcus när han steg in i lokalen, tackade han gudarna, medan Marcus frågade de samma vad han hade gjort för fel. Lyckligtvis märkte Sebastian alltför ofta inte det. Istället la han sin arm runt Marcus axel, och gick glad i hågen mot omklädningsrummen, liktidigt med att Marcus kände ett övergående begär av att mörda.