Rohypnol

Hallå hallå.

Jag har varit borta från bloggen ett tag men kan lättad konstatera att i alla fall en av mina härliga medbloggare jobbat flitigt. Sarkasmerna som ofta utlovats har inte varit lika fylliga och välformulerade som de brukar, men trots detta var det med ett roat leende jag läste igenom vad jag missat.

För att kompensera för min frånvaro tänkte jag skriva lite idag och berätta om ett scenario från min praktikplats. Som de flesta kanske vet har vi i medietrean praktik från vecka elva till vecka fjorton. Jag, och de andra som har samma praktikplats som jag, jobbar i LSS lokaler med att bygga en hemsida åt Höllvikens bibliotek. Under arbetet pratar vi en del och reflekterar över hur det går, hur mycket vi har kvar, hur vädret är, vad de gör som går förbi utanför osv. Vi sitter ofta kvar och jobbar tills strax efter att de andra i byggnaden slutat och gått hem.

Idag kom städerskan in framåt slutet av dagen och frågade ifall vi hade mycket kvar eller om hon kunde börja så smått. Självklart kunde hon det, sa vi.

- Det där var överraskande, sa en anonym talare.
- Vadå? Blev responsen.
- Det är nog den första städaren jag träffat som både pratar svenska och är trevlig.

Ligger det inte lite sanning i det uttalandet? Bedöm själva.

Mikael