Rohypnol

För någon vecka sedan diskuterade jag med ett par bekanta om Michael Jacksons död. Vaddå? Jag är människa eller hur? Vi flöt vidare i ämnet och vi började filosofera över vem någonsin i musikvärlden som skulle komma upp i ett så här uppmärksammat dödsfall. Vi kom inte fram till många. Bruce Springsteen antagligen. Madonna också. Själv chansade jag på en man med storhetsvansinne, oftast iklädd solglasögon.

Del 7 - XX + XY = Sant?

U2 kanske är det största bandet just nu i världen. Åtminstone det största bandet som fortfarande håller ihop. Inga dödsfall eller bråk här inte. Bono, The Edge, Adam Clayton och Larry Mullen Jr. är fortfarande tummisar med varandra. Det är väl tur ändå?
1976 slog irländarna ihop sig för att lira lite musik. Ha lite kul så där. Idag är de så stora att vi knappt förstår det själva. 
Därför är det så svårt att prata om U2. För att det är inget band. Det är ett fenomen. Man vet inte vart man ska börja. Inte sluta heller för den delen. Man känner sig lite ovärdig, smutsig, om man inte tycker om något som Bono och grabbarna rört vid. Händer det att jag inte är så förtjust i U2-material är det bara mig det är fel på. Jag förstår inte konsten, storheten i det. Jag, som måste få en halvminut på mig att ta ett E på en gitarr, kan verkligen inte racka ner på något som denna kvartett klämt ur sig. Det är helt enkelt magiskt. 
På tal om magiskt måste vi prata lite mer om Bono. För den som gillar Bono mest i hela världen, heter antagligen Bono. Självgod är han. Han tycker bland annat att han borde vara chef för världsbanken. Men man får vara självgod. Framförallt när man heter Paul Hewson. Och jag har svårt för att inte tycka om honom. Han gör mycket för världen. Mycket gott. Han har ju till och med nominerats för Nobels fredspris för tusan.
Det är just därför som jag fortfarande väljer att se på Bono med seriösa ögon, något som jag inte ofta gör faktiskt. Men jag väljer att se Bono som en av världens coolaste män. Inte enbart solglasögonens förtjänst.
Nu undrar du klart varför han har dem hela tiden. Varför tar han aldrig av sig solglasögonen? Jag är inte så jättepåläst, men någon sjukdom har jag för mig att han har. Hans ena öga är väldigt känsligt för ljus. Sådär, svaret serverat.

Ska vi pratar lite om Edge också? Eller helst inte. Han heter David Evans om det nu intresserar. Duktig sm fan är han dock.
De andra i bandet behöver vi inte diskutera heller. Vi vet ju att ni bara vill åt låttipset.

Jag ska fatta mig kort. För jag tycker ju som sagt inte om att beskriva U2s låtar. Jag känner mig inte värdig.
Bono: Fin text, sjunger som vanligt, gnäller som vanligt.
Edge: Inte lika mycket frenetiskt ennotsmasturberande som vanligt (inget fel med det). Utan "mindre originellt".
Adam: Gör säkert en bra insats, men basen är väl dold.
Larry: Mysiga trummor, som inte pockar på ens uppmärksamhet hela tiden.
Det blir lättare om ni lyssnar själva och njuter.
Tack för idag
Ja, du med
Wictor