Månreumatismspensionären
Du får en gissning. Har du inte rätt så vet jag inte var du legat begravd de två närmsta decennierna.
Vilket är det svenska bandet som i princip varje år får minst fem grammys och adopterar åtminstone två rockbjörnar?
Ja, det är klart det är Kent.
"De stora bandens låtar du inte hört, eller jo det har du kanske"
Del 4 - Barnet som dansade i solen
Redan här har många tappat intresset. Usch! Blä! Host!
Kent?
Vänta, jag ska bara skära mig lite i armen först, så att vi är på samma nivå, liksom.
Inget band har fått ta så mycket skit och har påståtts var EMO så mycket som Kent har. Och det är inte särskilt välförtjänt. Nu kommer motargumenten haglande. Ta betäckning.
"Men vaddå? Bara lyssna på hans texter. Liksom: 'Jag vädrar blod, det luktar sorg'-. Eller: 'Kom så glömmer vi döden. Han ligger och röker i vår säng'."
Ja, men nu är det så...
"Eller kolla på deras videos. Man ser ju på deras blickar att de egentligen vill släppa lös de onda andarna via deras underarmsvener med rakblad".
Lugn och fin, nu!
Det är deppigt. Kent är deppigt. I vissa stunder. Det är musik. Det är deppigt. Rock är deppigt. Kent är rock.
Ja, där fick du det serverat. Kent är inte EMO, de är rock. Slutdiskuterat?
Då kanske vi kan stå med båda fötterna på jorden nu då?
Sundance Kid sticker inte ut speciellt mycket. Det låter som det brukar. Men denna låt är inte deppig som du säkert skulle vilja kalla den då. Den är rock. Den är lugn, avslappnad. Den bjuder dig till att digga med.
Skön gitarr. Lugnt och fint samarbete mellan bas och trummor. Jocke Bergs sluddriga, men ändå behagliga stämma som viskar ut meningar som är svåra att förstå. Och det är mycket angenämt att lyssna på. Precis som det brukar vara när Kent står som upphovsmän.
(Det blir bara bättre och bättre känner jag. Bara en bild på ett V denna gång. Spännande värre. Underbar låt, för övrigt)
Vem annars skulle det vara som skriver här om inte
er egen
Wictor
Vilket är det svenska bandet som i princip varje år får minst fem grammys och adopterar åtminstone två rockbjörnar?
Ja, det är klart det är Kent.
"De stora bandens låtar du inte hört, eller jo det har du kanske"
Del 4 - Barnet som dansade i solen
Redan här har många tappat intresset. Usch! Blä! Host!
Kent?
Vänta, jag ska bara skära mig lite i armen först, så att vi är på samma nivå, liksom.
Inget band har fått ta så mycket skit och har påståtts var EMO så mycket som Kent har. Och det är inte särskilt välförtjänt. Nu kommer motargumenten haglande. Ta betäckning.
"Men vaddå? Bara lyssna på hans texter. Liksom: 'Jag vädrar blod, det luktar sorg'-. Eller: 'Kom så glömmer vi döden. Han ligger och röker i vår säng'."
Ja, men nu är det så...
"Eller kolla på deras videos. Man ser ju på deras blickar att de egentligen vill släppa lös de onda andarna via deras underarmsvener med rakblad".
Lugn och fin, nu!
Det är deppigt. Kent är deppigt. I vissa stunder. Det är musik. Det är deppigt. Rock är deppigt. Kent är rock.
Ja, där fick du det serverat. Kent är inte EMO, de är rock. Slutdiskuterat?
Då kanske vi kan stå med båda fötterna på jorden nu då?
Sundance Kid sticker inte ut speciellt mycket. Det låter som det brukar. Men denna låt är inte deppig som du säkert skulle vilja kalla den då. Den är rock. Den är lugn, avslappnad. Den bjuder dig till att digga med.
Skön gitarr. Lugnt och fint samarbete mellan bas och trummor. Jocke Bergs sluddriga, men ändå behagliga stämma som viskar ut meningar som är svåra att förstå. Och det är mycket angenämt att lyssna på. Precis som det brukar vara när Kent står som upphovsmän.
(Det blir bara bättre och bättre känner jag. Bara en bild på ett V denna gång. Spännande värre. Underbar låt, för övrigt)
Vem annars skulle det vara som skriver här om inte
er egen
Wictor
Kommentarer
Trackback
