Jenny var min vän
Det var dags för mig att inleda ännu en återkommande punkt här på Rohypnol. Det kommer säkerligen att dö ut efter två veckor, men vi ger det ett försök.
Punkten har tilldelats namnet: "De stora bandens låtar som du inte hört"
Låter det förvirrande? Välkommen!
Del 1 - Varför Jenny inte kom hem
The Killers är ett snuskigt bra band. Åtminstone framtill år 2008. Då kom en viss skiva och vände upp och ner på allting. Så vi skippar det. Minns det gamla goda. Är lite sådär konservativa som det så fint heter.
Brandon Flowers fick inte vara med i stt första band, Blush Response längre. Året var 2001. Brandon blev ledsen. Så han bildade ett nytt band istället. Dave Keuning, Mark Stoermer och Ronnie Vannucci Jr blev hans följeslagare. De kom att bilda The Killers.
När man är ett band, brukar det kännetecknas av att man skapar musik. Lättaste sättet att få ut sin musik är att släppa musikskivor. Detta gjorde också Killers, såklart, år 2004. Albumet heter Hot Fuss. Man fick till några riktiga hitsinglar. Somebody told me var den första, Mr. Brightside blev en riktig dunderhit. Men kvar blev en låt som var första spåret på skivan. Den tyckte inte skivblagschefer var en potentiell hitsingel. Så den fick stanna kvar, endast på skivan. Killers spelade den lite då och då på framträdanden. Men Jenny was a friend of mine förtjänar så mycket mer. Så mycket mer.
Brandon berättar om hur han var ute och gick med Jenny. Hur han uppförde sig oanständigt mot henne.
Dave briljerar som bassist, kanske för den enda gången någonsin i stt liv.
Vi har en mysig gitarrslinga från Mark.
Och jag tänker inte försöka berömma det anonyma trumspelandet.
Låten avslutas med ett syntsolo från Brandon.
Det är vackert.
Det är underbart.
Det är missförstått.
Och redan efter den första meningen "We took a walk that night but it wasn't the same" är man trollbunden.
Tack så mycket killar!
Tack för idag
Er musikkonsult
Wictor
Punkten har tilldelats namnet: "De stora bandens låtar som du inte hört"
Låter det förvirrande? Välkommen!
Del 1 - Varför Jenny inte kom hem
The Killers är ett snuskigt bra band. Åtminstone framtill år 2008. Då kom en viss skiva och vände upp och ner på allting. Så vi skippar det. Minns det gamla goda. Är lite sådär konservativa som det så fint heter.
Brandon Flowers fick inte vara med i stt första band, Blush Response längre. Året var 2001. Brandon blev ledsen. Så han bildade ett nytt band istället. Dave Keuning, Mark Stoermer och Ronnie Vannucci Jr blev hans följeslagare. De kom att bilda The Killers.
När man är ett band, brukar det kännetecknas av att man skapar musik. Lättaste sättet att få ut sin musik är att släppa musikskivor. Detta gjorde också Killers, såklart, år 2004. Albumet heter Hot Fuss. Man fick till några riktiga hitsinglar. Somebody told me var den första, Mr. Brightside blev en riktig dunderhit. Men kvar blev en låt som var första spåret på skivan. Den tyckte inte skivblagschefer var en potentiell hitsingel. Så den fick stanna kvar, endast på skivan. Killers spelade den lite då och då på framträdanden. Men Jenny was a friend of mine förtjänar så mycket mer. Så mycket mer.
Brandon berättar om hur han var ute och gick med Jenny. Hur han uppförde sig oanständigt mot henne.
Dave briljerar som bassist, kanske för den enda gången någonsin i stt liv.
Vi har en mysig gitarrslinga från Mark.
Och jag tänker inte försöka berömma det anonyma trumspelandet.
Låten avslutas med ett syntsolo från Brandon.
Det är vackert.
Det är underbart.
Det är missförstått.
Och redan efter den första meningen "We took a walk that night but it wasn't the same" är man trollbunden.
Tack så mycket killar!
Tack för idag
Er musikkonsult
Wictor
Kommentarer
Trackback
