Rohypnol

Hon påminde om dig.

Du vet hur vi brukade leka. När vi var små. Ingenting var viktigare, ingenting kunde störa oss. Det var vår entusiasm som utplånade allt annat. För det var så kul att bestämma med dig. Vi skapade människor, vi skapade samhällen, vi skapade världar. Vi lekte. Trots att vi bara hade en gulfärgad lastbil och en docka med bara en arm, och hundtuggat hår. Vi fick ta naturens underverk för resterande leksaker. Kottar, stenar, kvistar. Dockan blev president. Kottarna blev på något märkligt vis arbetare. De såg likadana ut. Små zombies som går till sina jobb, och dockan med taskig frisyr bestämde arbetstider och liknande saker åt de små arbetarna utan framtid.

Du var vacker, fastän vi bara var sju år gammal så visste jag att det var med dig jag ville spendera resten av mina dagar med. Vacker som en solnedgång. Du gillade saker som jag gillade. Du skrattade åt saker som jag skrattade åt. Ordet själsfrände är kanske världens mest klyschiga, men det var bara på oss som det verkligen stämde in.  Det enda som skiljde oss åt var namnen och könen, i princip.

Därför gjorde det så ont när jag såg henne. Jag höll min vän sällskap ute på stranden. Han var varm och kärlekskrank så han ville ge sig ut för att ragga. Jag följde motvilligt med. Mest för att annars hade dagen varit helt sysslolös. Så vi gick en halv kilometer. Sen nådde vi stranden. Det var inte bara vi som gick till stranden den dagen. Det gick en människa på varje sandkorn. Min vän hittade direkt en annan vän, som han antagligen tyckte mer om, eftersom han lämnade mig. Ensam. Jag tittade ner på min mage, som för en gångs skull inte var Photoshopretuscherad. Tvättbrädan var borta. Det var snarare en påse med lök. Ja, förlåt mig för min undermåliga humor. Men du känner ju mig. Och jag känner ju dig.
Antagligen skrattar du nu också. Ditt skratt som alltid fick mig på glatt humör.

På bryggan var det helt tomt. Om vi bortser från henne. Hon såg ut som en ängel. Blont hår, bruna ögon och en kropp som får män att tappa omdömet. Hon påminde mig om dig. Ditt röda hår, dina gröna ögon. Samma längd på håret har ni. Samma styrka i ögonfärgen. Hon var vacker. Det kan jag inte neka till. Men i jämförelse står hon sig slätt mot dig.

Det var ett år sen vi sågs. Du och jag. Det var därför det gjorde så ont. Att se henne, att hon påminde så mycket om dig. Och du har varit borta i ett år. Kanske naivt av mig att ändå skicka detta brev. Kanske ohövligt av mig att inte fråga hur du mår. Men det känner jag. Och eftersom du är borta så mår jag som du. Värdelöst. Jag vet inte vad som hänt dig. Vill nog inte veta vad du varit med om. Men en sak vet jag.

Hon påminde om dig. Det smärtade inombords. Jag vet inte om du får brevet. Jag vet inte var du är. Men jag vet att jag ska hitta dig. Om det så blir det svåraste, farligaste och sista jag gör. För jag älskar dig Maiggi. Av hela mitt hjärta.

Din
Andors Shott