Rohypnol

Jag vill inte sno uppmärksamhet från Jesper. Jag tänker skriva om det han redan gjort. Fast jag har redan förvarnat er om att jag skulle repportera från Malmöfestivalen. Så jag tänker också dela ut priser, jag tänker också gilla grejer, men framförallt kommer jag att ogilla grejer. Jag kommer inte skriva i dagboksform. Funderade på det från början, men det blir nog bättre, smidigare och roligare så här.  
Förväntansfull? Nu kör vi!

Årets miss: MIKA
Han är ung, han är söt, han har kallats 2000-talets Freddie Mercury. Jag kan inte annat än hålla med. Hans röst är fantastisk, hans falsettregister är det inte många som rår på. Han kan framförallt skriva låtar som sätter sig på hjärnan. Hans debutskiva från 2007 innehöll tio låtar, varav sex stycken blev smörsäljande singlar.
Det är självklart Mika jag pratar om.
Jag var på inflyttningsfest och missade självklart Rix Fm festival där Mika tydligen ägde hela scenen. Det är årets femte största miss. (Coldplay, U2, AC/DC, Metallica).


Årets besvikelse: ARASH UTAN AYSEL?!?!
Arash är inte mycket att titta på. Han är inte mycket att lyssna på heller. Ja, vafan, jag läper linan ut. Hade jag fått en miljon hade jag fortfarande inte legat med honom.
Så varför man i smyg hejade på Arash i årets Eurovision song contest var för hans mycket attraktiva medsångerska. Hon som ger dig ögonkaries. Men inte var hon på Malmöfestivalen. Istället kom det in någon halvsnygg sångerska med tillhörande tondövhet.
Aysel, var tog du vägen?



Årets band vars låtar är bra den första minuten för att sen bli alltför skrikiga: JOHNOSSI
Rubriken säger väl allt. Johnossis låtar är underbara den första minuten, men sen blir det för skrikigt och John försöker utöva screamo. Inte okej. Bandet har emellertid ett par schyssta låtar, däribland Man must dance. Men nu kan jag inte tipsa om den för den har Jesper redan lagt upp i det föregående inlägget.
Så istället:


Årets uteblivna fylla: THE SOUNDS
Nej, jag menar inte Jesper. Pålagt skratt. Han blev full hälften av dagarna.
Jag menar inte heller mig.
Jag menar Maja Ivarsson och gänget.
Malmöfestivalen 2007. Enligt mina källor ska detta årtal stämma. Maja Ivarsson har tagit på sig en extra stor betongkeps (hon har druckit så mycket alkohol att Pete Doherty skulle applådera henne). Hon tar fram en flaska. Troligen har den varit fylld med vin innan. Nu är den på väg in i Majas underliv. På blodigaste jävla allvar.
God och glad, heja alkohol!
Men i år så uteblev fyllan. Även om hon drack öl på scenen. Det värsta hon gjorde i år var att simulera en avsugning på gitarristen. Hon kanske var full i alla fall?



Och så några mindre kategorier som inte kräver film.

Årets artikulering: BJÖRN RANELID
Sveriges mest hatade människa. Och just därför måste du älska honom.

Årets snyggaste: MAJA IVARSSON
Jamen, titta på henne!

Årets mest angenäma miss: DEAD BY APRIL
Jamen, lyssna på dem!

Årets idioti: ATT INTE MEDDELA ATT LJUSSHOWEN VAR FLYTTAD 
Man vill liksom inte missa årets avslutning på Malmöfestivalen. Men man var inte så noga med information där. Idiotiskt.

Årets hemresa: 100-BUSSEN I RIKTNING MOT FALSTERBO, STRAX ÖVER HALV TOLV
Ett par som gör slut. Tjejen är jätteledsen och gråter smink. Killen är iskall.
Mittemot de sitter ett par och hånglar upp varandra. Så mycket att jag sitter i vägen eftere ett tag. Ironi.
Vid påstigning fastnar en kille i dörren.
Kompisen till denna har druckit så mycket att han inte kan titta rakt fram.
När vi väl är i Vellinge börjar en person skrika följande: "VAFAN! Här luktar fitta! Var kommer det ifrån? Jo, från TJEJERNA DÄR BORTAAAAEHE!"
En hemresa att minnas med andra ord.
(Denna kategori hade faktiskt tre bubbblare, men det tar vi en annan gång).

Årets bästaste överraskning: BOB HNUD
Ja, de heter bob hund egentligen, Men på scenen stod det bob hnud.
När folk pratade om detta band när jag gick i mellanstadiet trodde att det var (då för mig) outhärdlig metall. Oj, så fel jag hade. Här har vi progg när den är som bäst. Och sångaren är dum i huvudet/genialisk. Han skuttar fram och tillbaka, vickar på rumpan, skriker idiotuttalanden. Han är helt enkelt en ny husgud för mig. Bredvid Ernst-Hugo Järegård, Björn Ranelid, Hugh Laurie och John C McGinley.
Bob Hund är faktiskt goa grejer. De är inte dåliga. De - ursäkta tonårsuttrycket - äger!


Årets bästa: U2
Nej, U2 var inte på Malmöfestivalen. Men det skulle dröja till söndagen under Malmöfestivalen innan jag fick se U2 i år. Jag såg de inte i Göteborg. Så då dög en 3D-biofilm alldeles utmärkt. Jag kan inte med ord beskriva hur bra den filmen var. Och dessutom fick man ju 3D-glasögon till.
Filmen hade allt.
Bono.
The Edge.
Sunday bloody sunday.
Pride (in the name of love).
Lite Fader Abraham.
Och alla andra låtar.
Helt jävla underbart.
Värt varenda krona.
Bono är verkligen världens coolaste man.


Tycker du inte att det var en rättvis vinst så tänk istället att det var bob hund. För de var bäst om man räknar endast de evenemang som Malmöfestivalen arrangerat.

Till sist.
Underbart att vara på Malmöfestivalen. Första gången jag var där. Och faktiskt första gången någonsin jag sett en konsert live. Helt fantastiskt. Jag längtar redan till nästa år.

Och ännu mer till sist.
Tack till Jesper och Tobias. Som jag tillbringade varenda dag på Malmöfestivalen med. Oerhört roligt att gå runt med er där.
Mindre tack till Markus som närvarade de sista dagarna.
Lite mindre till Jonathan som vi träffade på tisdagen.
Samma mängd tack till Mikael och Maria som vi träffade på onsdagen.
Och tack till er andra på Malmöfestivalen för att ni lyckades skapa en fantastisk stämning.

Vi ses nästa år, Malmöfestivalen.
Hälsningar
Wictor